Ingenting är omöjligt



Som jag skrivit tidigare skadade jag ju lilltån i måndags, igår var jag i alla fall mycket bättre och kunde gå riktigt bra framåt kvällen.

Men så imorse, efter morgonpromenad, dusch och alla morgonprocedurer blev jag akut pissnödig och skulle spurta in på toa. (jag springer ofta omkring inne faktiskt?! Koko!)
Missar dörröppningen IGEN och slår i samma tå, i samma dörr.
Jag slänger mej ner på golvet, vrålar och biter tag i en handduk utav smärta.
Tån?! Jaa, den bröt jag. Vad annars?!
Tror jag låg där inne ett bra tag, skrattade och gråt om vartannat. Det gjorde så jääävla ont!
Hade jag åtminstonde haft en liten tånagel som skydd!
Fick ringa runt till sjukvårdsupplysningen, jobbet, mamma, tessan och syster.
Och gud som jag skrattade! För det är bara för komiskt..!
Fick i alla fall besked om inga skor på., och upp med foten i högläge.

Alltså, jag är ju inte döende. Har lite ont bara.
Och hade jag fått på mej skor hade ju allt blivit lite enklare.

Jaja, ingenting är omöjligt för mej! Fixar det mesta skulle jag vilja påstå.

Blir ingen bild på tå-fanskapet, för det är tusan ingen vacker syn..!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0